Jessica Johannesson

I Jessica Johannessons konst bygger tråden historier och verken kretsar ofta kring skörhet, trauma, sårbarhet och kropp. Hon undersöker allmänmänskliga tillstånd och ger dem form och struktur. Mycket i de färdiga verken, såsom i hennes arbetsprocess, handlar om kontroll och avsaknaden av kontroll. Hon ser sitt arbete som en poetisk sammanställning om åratal präglade av ett nödvändigt behov av att sammanfoga trådar till helheter, och finner ofta inget intresse av att sätta en skiljelinje mellan henne som person – det som hon är med om i sin vardag – och det hon uttrycker i sina skulpturer. Att använda erfarenheter, betraktelser eller känslotillstånd för att bygga form finner hon alldeles nödvändigt.