#konstnärligfrihet Om kampen att få leva som konstnär

Välkomna på en samtalsträff med konstnären och forskaren Karin Hansson onsdagen den 23 november kl 18:00 hos Konstnärscentrum Öst på Pryssgränd 3B i Stockholm. Samtalet kommer handla om #konstnärligfrihet som strategi mot exploatering.

Karin Hansson är konstnär och forskare. Hon projektleder ett forskningsprojekt vars syfte är att genom en tvärvetenskaplig approach belysa hur #metoo-aktivismen i Sverige utvecklats i samspelet mellan kultur, sociala- och traditionella medier och utifrån enskilda aktörers initiativ.

#Metoo-rörelsen har satt upp frågan om sexuella trakasserier och sexuellt våld på den politiska agendan. Bättre utbildning, policyer, whistleblowerfunktioner och lagar har lyfts fram som lösningar på problemet. Kritiker menar dock att det inte räcker att behandla problemet som brott mot enskilda av enskilda förövare.

#Metoo-rörelsen riktar istället vår uppmärksamhet mot vikten av ett brett erkännande av problemet som strukturellt; att dessa uttryck för förtryck är symptom på en ojämlik global ordning.

För att bättre förstå sambandet mellan förtryck och ekonomisk exploatering har vi i denna forskning studerat #metoo i konstvärlden i Sverige. Denna industri kännetecknas av osäkra ekonomiska relationer men också av elitistiska ambitioner att stå utanför samhällsordningen och betona en egenart som är svår att exploatera.

Hösten 2017 gick över 2 000 kvinnliga och icke-binära konstnärer och designers i Sverige samman i uppropet #konstnärligfrihet för att dela erfarenheter av sexism, sexuella trakasserier och sexuellt våld och för att skriva ett gemensamt upprop. Studien är baserad på medias rapportering av detta upprop, samt semistrukturerade intervjuer med aktivister och representanter för konstinstitutioner.

Resultaten visar hur uppropet formulerar en kollektiv sorg och frustrationen över att inte få arbeta fritt som konstnär utan att ständigt tvingas navigera i osynliga men påtagliga strukturer. Strukturer som upprätthålls performativt genom olika förtryckshandlingar och minskar möjligheterna att leva som konstnär.

Förtrycket kan beskrivas som en reifikationsprocess som systematiskt begränsar identitetens levnadsbarhet. Att bli utpekad som föremål för diskriminering riskerar att minska ens värde som konstnärligt subjekt, varför den utbredda tystnadskulturen kan ses som en överlevnadsstrategi.

#MeToo tillhandahåller ett verktyg för motstånd, som visar hur reifikationsprocessen kan motverkas med egna medel; genom en objektifiering av "män" som förtryckare.

Samtalet är i Konstnärscentrums lokal och vi kommer att bjuda på dryck och tilltugg. Välkomna!

Föranmälan till: pernilla.carlsson@konstnarscentrum.org